Hvis der er én ting englænderne og svenskerne har tilfælles, (udover kærligheden til øl, fodbold og popmusik), er det deres forståelse af hvordan man star i kø.

En kø er logisk og fair. Du venter på at det bliver din tur. Og ingen må overhale hinanden.

“Generelt set er der ikke så mange regler i det engelske samfund. Men dem der er, efterleves. (mest berømt er englændernes kærlighed til køer, hvilket har at gøre med idéen om fair-play)”. Sådan skriver den hollandske psykolog Geert Hofstede i sin analyse af britterne.

I en blog til Industry Week kaldt The Joy of Waiting in Line, skriver professor og entreprenør Andrew R. Thomas om glæden ved at analysere mennesker der står I kø. Han registrerer den anderledes måde folk fra Moldova står i kø på, hvilket han I første omgang tilskriver landets kommunistiske fortid. 

Hans teori falder dog til jorden, da han besøger det post-kommunistiske

Rumænien, et land som, ifølge ham, ikke har andet system, end at der ikke findes et system.

“Måske er det det latinamerikanske blod som, ligesom I Sydamerika, betragter køen som en forhindring i at være den første”.

For et par år siden udgav The Local et værk kaldet Sverige og kunsten at stå i kø. Det argumenterede for at svenskernes kærlighed til køer er ved at gå over gevind. Men også, at svenskerne havde forfinet denne “kunst”. Forfatteren taler om, hvor mange steder Sverige har et nummersystem, hvor du faktisk ikke er nødt til fysisk at stå i kø, men bare skal vente på dit nummer til at komme op. Dette antal er ofte ledsaget af et tids skøn. Dette er kø 2.0 hvor du ikke behøver at stå og vente. Du kan gå ud og komme tilbage og stadig have din plads – medmindre du var væk for længe, ​​og dit nummer kom og gik.

Logisk og fair – og nogle gange et sted til eftertanke – men mest af alt, irriterende. De fleste af os kan nemlig ikke lide at stå i kø.

BBC har for nylig offentliggjort en artikel om videnskaben bag at stå i kø. Og det hele kommer ned til max. seks, ifølge undersøgelsen, som artiklen er baseret på. Seks minutter. Seks personer.

Tilsyneladende, har folk tendens til ikke at slutte sig til køer længere end seks personer, og de har også en tendens til at give op efter seks minutter. Og de føler sig stressede og nervøse, hvis afstanden mellem mennesker bliver mindre end seks fødder.

“Briterne har en veletableret kultur af kø og en meget specifik type køkultur, en, der har været kendt for at forvirre mange udenlandske besøgende”, skriver Adrian Furnham, professor i psykologi ved University College London og forfatter til undersøgelsen.

“I en tid, hvor Storbritannien er under hastig forandring, og de måder, hvorpå vi står i kø er ved at skifte, er psykologien bag britiske køkultur vigtigere end nogensinde – det er en af ​​nøglerne til at frigøre britisk kultur.”

Ja, den måde, hvorpå vi står i kø er under forandring. Den digitale verden har, efter min mening, gjort os mere rastløs. Vores Smartphones holder os konstant underholdt, men kan de også holde ude af køer?

Hvis tal-køsystemet i Sverige var kø 2.0 er det tid til en 3.0. Det betyder ikke at vi slet ikke skal behøve at stå i kø.

Vejen til dette er naturligvis forudbestilling og forudbetaling. Med alt bestilt og betalt på forhånd fra din Smartphone, eller online, er der ingen grund til at vente. Du møder bare op på det tidspunkt, din ordre er færdig og klar til at hente.

Og dette uden at miste retfærdigheden i et kø system. Ordrene tages imod som et køsystem – til glæde for både svenskere og briterne. Med mindre, selvfølgelig, du virkelig er glad for kø. Men så kan du altid komme tidligt og vente.

If there is one thing the Swedes and the Brits have in common (apart from the love of beer, football and pop music), it is an understanding of how to stand in line in an orderly manner. Of course this is logical and fair. You get your turn in time and nobody should skip the queue.

“There are generally not too many rules in British society, but those that are there are adhered to (the most famous of which is of course the British love of queuing which has also to do with the values of fair play)”, writes Dutch psychologist Geert Hofstede in his analysis of the British.

In a blog post on Industry Week headlined The Joy of Waiting in Line, professor and entrepreneur Andrew R Thomas writes of the joy of, while travelling the world, analysing people while standing in line. He notes the orderly fashion in which Moldovans stand in line, something he first attributes to the country’s communist past.

This theory falls apart however, when he goes to equally post-communist Romania, a country where, according to him, “lines ebb and flow with no pattern except the lack of one.”

“It could be the thick Latin blood, where, like South America, queue roughly translates as “a minor obstruction to my being first”.”

A few years ago, The Local published a piece called Sweden and the Art of Standing in Line. It made the point that the Swedish love of standing in line had gone overboard. But also that the Swedes had refined this “art”. The author talks about how many places in Sweden have a numbering system where you don’t actually have to physically stand in line, you just wait for your number to come up. This number is often accompanied by a time estimate. This is queuing 2.0 since you don’t have to just stand there, you can go out and come back and still have your place – unless you were away too long and your number came and went.

Logical and fair – and sometimes a place for thought – but most of all, annoying. Standing in line is no fun. And so say most of us.

The BBC recently published an article on the science of standing in line. And it all comes down to the power of six, according to the study on which the article is based. Six minutes. Six people. Six inches.

Apparently, people don’t tend to join queues longer than six people and they also tend to give up after six minutes. And they feel stressed and anxious if the spacing between people become less than six inches.

“The British have a well-established culture of queuing and a very specific type of queue conduct, one that has been known to confuse many a foreign visitor”, writes Adrian Furnham, Professor of Psychology at University College London and author of the study.

“In a time when Britain is changing rapidly, and the ways in which we queue are shifting, the psychology behind British queuing is more important than ever – it is one of the keys to unlocking British culture.”

Yes, the way in which we queue is changing. The digital world has, I feel, made us more restless. Our tenaciousness is vanishing rapidly. Our smart phones keep us constantly entertained, but can they also keep us out of queuing?

If the numbers-system in Sweden was queuing 2.0 it is time for a 3.0. This means not really standing in line at all.

The road to this is of course pre-ordering and pre-paying. With everything ordered and paid for in advance from your smartphone, or online there is no need to wait. You just show up at the time your order is finished and pick it up.

And this without losing the fairness of the queuing system. Each order is taken in turn as if you were actually waiting in line – much to the joy of Swedes and Brits alike. Unless, of course, you really are fond of queuing. But then you could always come early and wait.

Om det finns en sak som svenskar och britter har gemensamt (förutom kärleken till öl, fotboll och popmusik) så är det förståelsen för hur man står i kö på ett ordnat och organiserat sätt. Och det är naturligtvis både logiskt och rättvist. Du får komma fram till slut och ingen tränger sig.

“Det finns generellt sett inte allt för många regler i det brittiska samhället, men de som finns, de följer man (den mest kända av dem är britternas kärlek till köandet som hänger samman med värderingarna kring fair play)”, skriver den holländske psykologen Geert Hofstede i sin analys av britterna.

I ett blogginlägg på Industry Week med rubriken The Joy of Waiting in Line, skriver professorn and entreprenören Andrew R Thomas om glädjen med att, medan man reser runt i världen, analysera människor medan man står i kö. Han noterar det ordnade sätt som moldaver står i kö på, något han till att börjar med kopplar samman med landets kommunistiska förflutna.

Teorin fallerar dock när han åker till likaledes postkommunistiska Rumänien, ett land där, enligt honom, “köer går mellan ebb och flod utan något som helst mönster förutom bristen på mönster.”

“Det skulle kunna vara det tjocka latinska blodet som, precis som i Sydamerika, gör att kö ungefär kan översättas med “ett mindre hinder till att jag kommer först”.”

För några år sedan publicerade The Local en artikel betitlad Sweden and the Art of Standing in Line. Enligt den har den svenska kärleken till att stå på led gått för långt. I den kan man också läsa att svenskarna har omdefinierat den här “konstformen”. Artikelförfattaren noterar hur många ställen i Sverige har ett nummersystem där man faktiskt inte behöver stå fysiskt i kön utan bara behöver väntar på att det blir dags för ens nummer att visas eller ropas ut. Numret på ens lapp följs ofta av en uppskattad väntetid. Det här är köandet 2.0 eftersom man faktiskt inte behöver stå där, man kan gå ut och komma tillbaka och fortfarande ha kvar sin plats – förutsatt att man inte är borta för länge och ens nummer hinner komma och gå.

Logiska och rättvisa – och ibland en plats för eftertanke – men mest av allt är de irriterande. Att stå i kö är inget kul.

BBC publicerade nyligen en artikel om vetenskapen med köandet. Och allt handlar om siffran sex, enligt studien som artikeln baseras på. Sex minuter. Sex människor. Sex tum (15 centimeter).

Tydligen så tenderar människor att inte ställa sig i köer som är längre än sex personer och de ger upp efter sex minuter. Dessutom blir de stressade och nervösa om avståndet mellan människorna i kön blir mindre än sex tum.

“Britterna har en väletablerad kökultur och en väldigt specifik typ av köbeteende som har en tendens att förvirra utrikes besökare”, skriver  Adrian Furnham, professor i psykologi vid  University College London och författare till studien.

“I en tid när Storbritannien förändras snabbt och även sättet vi köar på skiftar är psykologin bakom det brittiska köandet mer viktig än någonsin – det är en av nycklarna för att låsa upp den brittiska kulturen.”

Ja, sättet vi köar på förändras. Den digitala världen har, känner jag, gjort oss mer rastlösa. Vår tålmodighet försvinner snabbt. Våra smarta mobiltelefoner håller oss konstant underhållna, men kan de också hålla oss borta från köer?

Om nummersystemet i Sverige var köandet 2.0 så är det nu dags för ett 3.0. Det innebär att egentligen inte stå i kö alls.

Vägen dit är naturligtvis förbeställning och förbetalning. Med allt beställt och betalat för i förväg från din smartphone eller dator finns det inget behov av väntan. Du dyker bara upp när din beställning är redo och hämtar upp den.

Och det gör du utan att förlora rättvisan i kösystemet. Varje beställning tas i tur och ordning precis som om du stod där i kö och väntade – till glädje för svensk som britt. Om inte du, mot förmodan, skulle vara riktigt förtjust i att köa. Men i så fall kan du ju alltid komma tidigt och vänta ändå.

Queuing: If there is one thing the Swedes and the Brits have in common (apart from the love of beer, football and pop music), it is an understanding of how to stand in line in an orderly manner. Of course this is logical and fair. You get your turn in time and nobody should skip the queue.

“There are generally not too many rules in British society, but those that are there are adhered to (the most famous of which is of course the British love of queuing which has also to do with the values of fair play)”, writes Dutch psychologist Geert Hofstede in his analysis of the British.

In a blog post on Industry Week headlined The Joy of Waiting in Line, professor and entrepreneur Andrew R Thomas writes of the joy of, while travelling the world, analysing people while standing in line. He notes the orderly fashion in which Moldovans stand in line, something he first attributes to the country’s communist past.

This theory falls apart however, when he goes to equally post-communist Romania, a country where, according to him, “lines ebb and flow with no pattern except the lack of one.”

“It could be the thick Latin blood, where, like South America, queue roughly translates as “a minor obstruction to my being first”.”

A few years ago, The Local published a piece called Sweden and the Art of Standing in Line. It made the point that the Swedish love of standing in line had gone overboard. But also that the Swedes had refined this “art”. The author talks about how many places in Sweden have a numbering system where you don’t actually have to physically stand in line, you just wait for your number to come up. This number is often accompanied by a time estimate. This is queuing 2.0 since you don’t have to just stand there, you can go out and come back and still have your place – unless you were away too long and your number came and went.

Logical and fair – and sometimes a place for thought – but most of all, annoying. Standing in line is no fun. And so say most of us.

The BBC recently published an article on the science of standing in line. And it all comes down to the power of six, according to the study on which the article is based. Six minutes. Six people. Six inches.

Apparently, people don’t tend to join queues longer than six people and they also tend to give up after six minutes. And they feel stressed and anxious if the spacing between people become less than six inches.

“The British have a well-established culture of queuing and a very specific type of queue conduct, one that has been known to confuse many a foreign visitor”, writes Adrian Furnham, Professor of Psychology at University College London and author of the study.

“In a time when Britain is changing rapidly, and the ways in which we queue are shifting, the psychology behind British queuing is more important than ever – it is one of the keys to unlocking British culture.”

Yes, the way in which we queue is changing. The digital world has, I feel, made us more restless. Our tenaciousness is vanishing rapidly. Our smart phones keep us constantly entertained, but can they also keep us out of queuing?

If the numbers-system in Sweden was queuing 2.0 it is time for a 3.0. This means not really standing in line at all.

The road to this is of course pre-ordering and pre-paying. With everything ordered and paid for in advance from your smartphone, or online there is no need to wait. You just show up at the time your order is finished and pick it up.

And this without losing the fairness of the queuing system. Each order is taken in turn as if you were actually waiting in line – much to the joy of Swedes and Brits alike. Unless, of course, you really are fond of queuing. But then you could always come early and wait.

We have created a handy ebook compiling our different articles on psychology and influencing consumer behaviour. If you would like to read more on this topic, download it today.